Detvarjuroligt

fan vad det här har blivigt till en jävla nerstämmande blogg, men fan jag måste få skriva av mig någonstans. och jag skiter i om folk läser det eller inte. jag orkar inte, jag står inte ut, jag vill inte att det ska vara såhär, snälla sluta. Fan jag vet att jag förtjänar detta, men fan. Jag ser på bilderna och jag bryter ihop, det är fan inte kul längre, det är som en jävla mardröm.
Hela dagen har jag gått runt och sagt att det är okej, att det är bra. men det är fan inte okej, det är fan inte bra. Jag orkar inte. helvete. Jag vill inte höra mer, jag vill bara dra tillbaka allt till från början, när allt startade. När jag inte fattade vad det var jag hade. jag för i heleve vet det det nu, och jag skulle göra allt i min makt. seriöst göra vad som hälst för att ändra på det. Få tillbaka det som vi en gång hade. Det har gått för snabbt, jag har inte ens hunnit fatta allt än. Allt vi gjort, allt vi sett tillsammans. åh herregud. vad fan är det som händer? Jag vet att jag sårat henne med all min osäkerhet, alla gånger jag fått henne att gråta för mina oförsiktiga ordval. Jag dör för dig, jag dödar för dig, jag gör allt. Seriöst allt. Snälla ta mig tillbaka,
kanske inte idag, men i morgon. snälla tänkt i alla fall lite på mig, bara en gång i veckan eller så. Eller försök, inte ge upp.
en tanke. Jag har saker att berätta också. Jag vet att de är meningslösa saker nu, men det är saker jag måste få ur mig innan vi tar steget vidare. Innan du ger mig knuffen i ryggen ut ur fågelboet. ja du vet det där? sånt bara angår dig och mig och inga andra.

godnatt

när allt det vackra lider mot sitt slut..

Ett hett hipps till alla där ute: gå aldrig till jobbet bakis. I alla fall inte om du jobbar på donken, det är inte bra.
När jag kom hem vid fyra, halv fem tiden, så deckade jag i min säng och sov till sju, vilket var otroligt skönt. Så nu sitter jag här helt drowzee, och faktiskt tänker på någon. Någon som jag ville dedikera detta inlägg till. Baby, om jag bara kunde insett allt lite tidigare. Jag kan inte sova på nätterna för jag är orolig för vad som komma ska, och kännslorna i mig skuttar runt som en jävla apbur här, kom hit snart för fan. Jag vill inte vara ensam längre, och jag vill inte behöva vara det heller.
Kom bara hit. Var med mig. Krama mig. Håll om mig. Bry dig om mig. Skratta med mig. Jag lovar att köpa den glassen du vill ha, bara du kommer hit.. och stannar.

Idag har jag utbildning på McDonalds igen, och den här gången blir det kassan. Det kommer nog bli ganska tufft, men jag ska ta och göra mitt bästa för att lyckas. Imorgon ska jag jobba mitt riktiga arbetspass, 12.00 - 19.00 det kommer bli riktigt jobbigt, men det är bara att vänja sig för det är så här det kommer att bli i fortsättningen.

Sara är i Berlin och jag saknar sönder henne. Nästa vecka kommer hon hit för att hitta praktik och jag hoppas hon har goda nyheter med sig.

annars saknar jag fortfarande min skäggväxt lite.

Jag vet inte vad jag ska säga längre, jag känner mig ensam. Det hela känns inte som förr och jag önskar att det kunde vara som förut. Men utan det där jobbiga. Det har inte ens gått länge, och redan känner jag tystnaden komma krypandes. Man kan kanske säga att allt har varit mitt fel från början. Jag har varit osäker och okänslig mot dig när du alltid funnits där för mig, alltid stöttat mig, aldrig sett det negativa med mig och alltid ställt upp. Vad är det som händer? Jag börjar känna omvändnaden nu. Kanske har du rätt, kanske har vi båda rätt. Men jag har äntligen fattat det hela. Osäkerheten är borta, men samtidigt har du rätt. Kanske har du äntligen insett det som jag alltid sagt till dig, under den där jobbiga tiden. "äntligen", varför säger jag så? Vi har smittat varandra med våra ord och nu är det ombytta roller. Vi missade varandra på mitten och fortsatte i fel riktning. Vad som än händer så lär det väl bli bra i längden. För så är det ju alltid?  Saker händer som förändrar allt. Vi alla har gjort saker som man ångrar, men hur starkt är ordet förlåt, och hur mkt förlåter det? kanske sårar vi varandra mer än vad vi egentligen behöver? men det är ju omedvetet?

Jag måste bara få skriva av mig.

skägg. snygga tatueringar. vältränad. nytt hår. mkt pengar. nya kläder.

..saker jag vill ha

Nu har jag inte skrivigt blogg på ett tag, och jag har så mycket att berätta att jag inte vet var jag ska börja. Jag får sammanfatta lite snabbt. I torsdags för ungefär en vecka sedan så åkte jag till min älskling Sara och stannade där tills på måndagen. Vi hade det riktigt mysigt med kalasfiranden och myspys i deras stuga i Halmstad, som ligger vid havet (?)

På Tisdagen var det daxs för introduktion på donken, samtidigt som jag skulle ha den sista visning för Björn Axén som jag missade pga av introduktionen. jälva skit. Men på introduktionen så fick jag skriva på lite papper, redogöra mitt schema samt få en massa papper vi ska plugga på. Idag Onsdag är min första dag och idag ska jag lära mig Pommes Frittes maskinen. Jag har pluggat på skiten så jag lär klara det rätt galant. Och en till sak, jag kommer aldrig mer kunna få ha skägg så länge jag jobbar på donken, så.. avliva mig någon? nej, men jag kommer dö utan mitt skägg. lika bra.

Och sedan huvudnyheten!
Jag blev väckt vid 10 tiden i morse av att det ringer på porttelefonen, och där nere står POSTEN. Med ett stort paket till mig! glad som jag är skuttar jag ner och hämtar det, och där i låg mina grejer till studion! Äntligen. Mina AKG K240 studio hörlurar och min T.bone mick med puffskydd. ååh, dess like är som inget annat, jag är lixom nykär igen. Så vackert är det.förövrigt så köpte jag mickstativ och micksladd på 4Sound, och jag lyckades få mig en mega rea på sakerna. Stativet och sladden skulle kostat 425 kr egentligen, men jag lyckades få allt för 330 kr. är man en business man så är man.

Det är en tidig tisdags morgon, klockan är 02.49 och jag tänker ta min tid att uppdatera lite i bloggen.
Jag tänkte meddela mina bloggläsare, vilket är väldigt få, om att jag börjat mitt musikskapande. Äntligen måste jag få säga. Jag har pratat i en längre tid nu om att ta upp musiken hemma, men har aldrig blivigt av.
Min utrustning är inte 100% än, men den är tillräcklig för små-inspelningar. Jag har börjat pilla lite i Cubase SX 3 och försöker lära mig alla VST pluggar jag fixat som bl.a Addictive Drums och Minimoog V. tillsammans kan de bilda mycket.
bland annat blipblop musik, typ SMK och Daft Punk stil. riktigt schysst. Men imorgon ska jag beställa mina riktiga grejer så om några dagar så börjar nog mitt musikskapande på allvar igen. Ni behöver inte lyssna på det och tycka att det är bra, men jag kan behöva lite knuffar i ryggen.
 

Av alla jobben så trode jag aldrig att det skulle sluta med att jag hamnade hos donken. Men så vart det faktsikt, och jag är glad som attans för det också. De ringde mig igår, eller nu blir det ju två dagar sen, pga av den sena tiden. Han som ringde var så klockren när han ringde också. Han ba "aa tjena vi ringer från mc donalds sveavägen, det var du som skulle jobba här va?" Häpen som jag vart driver jag med och slänger ut ett "ja, det är klart!" och han i telefonen berättade att jag skulle på introduktion den 8:e. Så nu är det klart! Simon is the man of donken! Sen måste jag bara gratta Linda, som också fick jobb på donken, fast vid Slussen! tycker verkligen att vi två förtjänade detta jobb. Äntligen något att göra på dagarna och en inkomst.

så är ni hungriga, ta en sväng förbi Sveavägen och mc donalds för att ta en beställning av mig!
- cheers mina kära läsare

<3