Detvarjuroligt

fan vad det här har blivigt till en jävla nerstämmande blogg, men fan jag måste få skriva av mig någonstans. och jag skiter i om folk läser det eller inte. jag orkar inte, jag står inte ut, jag vill inte att det ska vara såhär, snälla sluta. Fan jag vet att jag förtjänar detta, men fan. Jag ser på bilderna och jag bryter ihop, det är fan inte kul längre, det är som en jävla mardröm.
Hela dagen har jag gått runt och sagt att det är okej, att det är bra. men det är fan inte okej, det är fan inte bra. Jag orkar inte. helvete. Jag vill inte höra mer, jag vill bara dra tillbaka allt till från början, när allt startade. När jag inte fattade vad det var jag hade. jag för i heleve vet det det nu, och jag skulle göra allt i min makt. seriöst göra vad som hälst för att ändra på det. Få tillbaka det som vi en gång hade. Det har gått för snabbt, jag har inte ens hunnit fatta allt än. Allt vi gjort, allt vi sett tillsammans. åh herregud. vad fan är det som händer? Jag vet att jag sårat henne med all min osäkerhet, alla gånger jag fått henne att gråta för mina oförsiktiga ordval. Jag dör för dig, jag dödar för dig, jag gör allt. Seriöst allt. Snälla ta mig tillbaka,
kanske inte idag, men i morgon. snälla tänkt i alla fall lite på mig, bara en gång i veckan eller så. Eller försök, inte ge upp.
en tanke. Jag har saker att berätta också. Jag vet att de är meningslösa saker nu, men det är saker jag måste få ur mig innan vi tar steget vidare. Innan du ger mig knuffen i ryggen ut ur fågelboet. ja du vet det där? sånt bara angår dig och mig och inga andra.

godnatt